söndag 26 september 2010

Loppisfynd


Jag har nästan ådragit mig tarmvred i mina försök att avstå från ett Göteborgsskämt på temat "Näver låter nästan som Never" till rubriken den här gången. Ville bara säga det, så har vi den saken avklarad.

En till asskön grej med norrland (utom att Lisa bor där och de har riktiga vintrar och folk håller käften och allt kostar tio kronor) är att hela landskapet är fullt med hyperaktiva gamlingar som sitter och ADHD-slöjdar små grejer av eneträ och näver och gudvetvad. I nio fall av tio drar de ihop ett gigantiskt bohag som sen vips förvandlas till ett dödsbo när de stupar i potatislandet med stövlarna på en solig lördagsafton i september (Hell dig, Sur-Sven från Baggböle!). Och i tio fall av tio består detta dödsbo till nittionio procent av skit som ingen vill ha.

Jaha, säger du, vadå för skit? Gamla årgångar av Land, fula polyesterklänningar som inte är ett dugg retrochica trots att de är från sextiotalet. Virkade ljusmanschetter i akrylgarn som är så fula att änglarna gråter. Oanvändbara kopparkittlar i prydnadsutförande. Pigromaner. Strykfula serviser med tillhörande servettringar. Obeskrivligt äckliga gamla köksredskap i fnasig plast. Shall I continue?

Men bland skiten finns också guld - hemslöjd som skulle kosta schitmycket här nere, där folk har kommit på att de kan ta betalt för sitt stuff och inte sitta som underbetalda, piskade barnarbetare i Uganda och GE bort skiten till H&Ms styrelse. I norrland kan man hitta ett helt "medeltida" bohag för ett par tior. You got your grötkräkla, your laggkärl, your fucking smörkärna och så många svepaskar av näver att du kan låta dig begravas i dem bara du kremeras först, så att du kan fördelas på 58 separata tvådeciliters sockerburkar med pittoresk läderflärp på locket.

Sure, en del av grejorna måste man undvika, t ex de där näverlamporna som jag bara inte fattar varför folk tillverkar (än mindre hänger upp i sina kök)!! De måste ha hallucinerats fram av nån påtänd lappgubbe i en surrökig kåta i Flurkmark, för såna inredningstrender är direkt hälsovådliga. Däremot finns det andra grejer av näver - små korgar och såklart de allestädes närvarande svepaskarna.

Men titta på dem!!! Bara TITTA PÅ DEM!!!??!?

Med reservation för att jag inte hunnit kolla med mönstrarna om det här är HK nog, har jag tagit mig friheten att skaffa en komplett fältservis/förvaringsblaha till det facila priset av sisådär 130 spänn in toto. Hur många timmar som gått förlorade för olika snusgubbar norr om Gävle för den skull kan man inte så noga veta - jag tänker att de vilar nog trygga i sin Schartauanska himmel bara genom att jag räddar och använder de här pryttlarna. Hellre det än att de ruttnar på pingstkyrkans loppis tills kometen kommer.

Nu sitter jag här med en sprillans ny begagnad vrilskål, en platt tallrik av björk, en liten svarvad bägare som jag är rätt skeptisk till, två näverkorgar, FEM fekken svepaskar (aldrig mer ha systashen i ziplocpåse när sypåsen är full) och en skitsöt liten bytta som fortfarande luktar jättemycket eneträ. Syr jag mig en rejäl packsäck och en axelremsväska och skaffar en stor korg till rustningen, så är det fan SLUT med smygandet med IKEA-kassar i tältets mörkaste hörn sen. Packa ståndsmässigt, you akademikerslyna you!

Ja, den har ett lock också men den var så söt inuti...

Hade jag inte dissat aluminiumgrytan på Tur&Returen så hade jag haft en sån med mig också, men det hade kanske varit knepigt att få den med sig i handbagaget på flyget. Nu ska jag bara twiddla mina tummar och vänta på att Källa, Peter och Maria ringer för tala om för mig att man inte började göra svepaskar förrän på 1800-talet och att jag kan fetglömma att ha osten i en sån under nästa säsong. Ignorance is bliss!

3 kommentarer:

  1. Förtjusande bytta, i synnerhet om den är fri från lim av alla slag!

    Jag samlar själv på näveraskar/svepaskar eftersom jag tycker att det är bättre än att drälla med plastpåsar i matlagning i fält. Fast jag har inga belägg för att de användes på 1300-talet, och vad näveraskr anbelangar morrade Maria något om det.

    Vi får hoppas på att vi hittar lite källor på svepaskuslingar - annars får vi väl ge våra fina askar en sjöbegravning eller nåt...

    SvaraRadera
  2. Nu är jag ingen expert på ämnet men jag har fått berättat för mig av min förenings största smartbyxa att svepaskar har tillverkats, både i trä och näver, åtminstone sedan vikingatiden. Det som kan skilja mellan olika perioder är metoden för att sammanfoga den svepta trä eller näverbiten. Under vikingatiden fäste man näverändarna med en söm och senare kom en sicksackformad metod. Vet dock inte när den sicksakformade fogen började användas. Vidare har jag även fått lära mig att tekniken att fläta näver, som korgarna på din bild samt näverkontar, ska ha kommit till Sverige med finska invandrare på 1500-talet. Men som sagt, jag kan tyvärr inte presentera några vettiga källor och eftersom jag är en sån där vikinganörd så tas jag väl inte på allvar i vilket fall ;) Fina prylar hursomhelst!

    SvaraRadera
  3. Tusen tack! All input är jättevälkommen! :)

    SvaraRadera