tisdag 28 september 2010

Djefla kärringar

I folkdräktssvängen har dom tydligen DräPo (en orättvist cool akronym med tanke på att de verkar utgöras av bittra tanter och socialt handikappade gubbtjyvar). I lajvsvängen finns hårt skiktade strata av highlevel-utövare som minsann har riktig ringbrynja, och n00bz som kavar på botten med hemgjorda tejpsvärd. I reenactmentsvängen har vi självutnämnda lägervakter som aldrig försummar ett tillfälle att pika och kritisera (och jag tänker aldrig förlåta K för hennes pissmyriga squeak om dok, so there).

Det är en sak. Men utanför själva kärnan borde man slippa att bli huggen. Typ när man bunkrar material i den vanliga världen. Nu sitter jag här och är sur IGEN, och knåpar ihop min generations svar på den arga insändaren - ett grinigt blogginlägg, alt en bitter statusuppdatering på Facebook.

Mitt tygförråd har typ...vuxit lite...och fyller nu nästan en hel garderob, och inför höstens projekt står jag och lurar på vad jag ska använda till vad. Tråd har man däremot aldrig. Sammanbrottet är nära när det blir tvärstopp 23.20 på tisdagkvällen, då jag upptäcker att det saknas koksgrå silketråd i hushållet. Eller hur att det är något jag sitter på barasådär?

I vredesmod gick jag för att köpa tråd och knapphålssilke till ALLA mina tyger (som tur är går de flesta i samma fyra mörkblå, grafitgrå, vinröda och bruna färger) för att en gång för alla avhjälpa den här problematiken. GUD VAD SMART JAG ÄÄÄÄR. Det är nästan som ett litet mirakel.

Synd bara att jag hade glömt hur jobbigt det är att handla på de enda två ställena i stan som säljer silketråd. Båda är sjukt dyra och creddiga men bemannas av de värsta surkärringar som världen skådat sen Armfeldts karoliner irriterade skiten ur Uddevallaborna och blev bortdrivna med högafflar och facklor i december 1718. Det är ALDRIG nån som köper silketråd hos dem (SA DE SJÄLVA!) utom jag, så de borde väl vara lite glada för omsättningen - rent allmänt borde de vara glada över att folk handlar hos dem eftersom de trots allt driver AFFÄRER, men nehe. Så där står jag och hukar med tråd för 300 spänn och fyra sura biträden vänder mig ryggen över en mönsterkatalog. När jag rutit "Hej!" ett par gånger vänder sig en av dem mot mig med mungiporna vid knäna och väser "Ska du ha det där eller?"

Eh, ja? Det är kanske därför jag står här vid disken med Visakortet i näven?

Ingen vet vad något kostar, och ingen vill sälja något. Sen kommer det jobbiga i att ta betalt. Och det är också illa, fy fan att behöva göra något. Det är som om jag skymfat dem personligen.

Det här är alltså Gårda textil vi snackar om. Service, tack? Och enda skälet till att man går dit (bortsett från deras utbud som är helt fantastiskt, i likhet med priserna fast de är istället "fantastiska" in a bad way) är att man bara inte pallar att bli utskälld av kärringarna på Knapp-Carlsson en gång till. Där får man fanimej veta att man lever. De står bakom disken och verkligen haaaatar. Världen, livet, kunderna och varandra. De verkar vilja spränga hela butiken i luften och fly i ett moln av plastiga åttiotalsspetsar och färdigknorpade gardintofsar.

Jag backar långsamt med mina töntiga trådrullar och hoppas på generationsskifte och kompetensväxling.

6 kommentarer:

  1. Kill 'em! Kill 'em all! Jag kan vänta bak hörnet som någon form av Einsatzkommando om något skulle gå fel!

    SvaraRadera
  2. Man lär av historien att min inte lär av historien..
    Så där var det på min tid också.. :(
    Du vet att jag vill starta en butik i Tokholm va? Vill du ha jobb?

    SvaraRadera
  3. Konstigt-- det finns ensåndär sur-tygaffär i Lund också, (men det har bara kassa grejor så man måste inte gå dit)..och en i Kalmar. Måste vara nån sorts gift i alla dehär plast-tygerna och trådarna som gör att folk blir sura och dumma!

    Anmäler mig också som frivillig till Einsatzkommandot!

    SvaraRadera
  4. Textilbranschen ger en men för livet, jag har sett tanter slåss om tygspill, pensionärer med rullator snatta broderibeskrivningar på syfestivaler och jag har klippt 15 st 10cm-bitar av olika rullar.

    Textil korrumperar gamla tanter, det urholkar deras själ långsamt...

    SvaraRadera
  5. Det finns en motsvarande garnbutik i Malmö. De glodde fan i mig misstänksamt på en när man steg in - och så fortsatte de prata med varandra samtidigt som de glodde på mig...

    SvaraRadera
  6. Ja & tyvärr är det inte bara de rent textilinriktade ställena som kör på den aproachen. Hemslöjden i Karlstad saknar fullständigt allt vad charm och socialt tilltalande beteende heter. Häxan surtant råder allen

    SvaraRadera