söndag 22 augusti 2010

Plåtkåt


Känner du till begreppet "plåtkåt"? Klart du gör, om du är reenactor. För dig som inte är lika hemma på området kommer här en snabbgenomgång, så att du på allvar ska fatta hur sjuka i huvudet materialsportarna är. Och greppa ett av de förmodligen starkaste motiven bakom hobbyn.

Jo, såhär: Jag börjar mer och mer misstänka att det är en sexgrej. Euuuuh, säger du och klöser desperat efter skämskudden. Ja, det kan du gott göra nu när du tänker på finniga SCAiter, självutnämnda, ölsvullna "adels"-"män" med lajvmässiga syntetoutfits och åtsnörda potatisalver i krossad plysch. "Vad i helvete är potatisalver?" fräser du och tittar upp ur skämskudden. Jo, säger jag, potatisalver är den där sortens alver som ständigt, envetet gestaltas av de minst alvlika, tjockaste lajvarna i gruppen, de som inte redan bestämt sig för att vara diffusa "skogsväsen" och klampar runt i baddräkt med plastväxter på.

Men nu var det inte lajv vi skulle prata om. Det var reenactment. Och inom reenactment ÄR. PLÅT. HETT. Skulle någon tvivla på det här så är det bara att kolla vilka summor folk lägger ner på rustning. Det är inte billigare idag än vad det var förr, och jag vet folk som har lagt ner motsvarande kostnaden för en fakking bil på saker som de går omkring i ett par enstaka dagar varje sommar. Det säger en del om vad det där metallskalet gör för självkänslan.

Rent allmänt är det bara att konstatera att plåt ÄR hett, och inte bara bland reenactors förrexten. Efter de senaste tio årens fantasyvåg inom populärkulturen är det inte längre bara de störda Conan-fansen som diggar axelplåtar, armskenor och maffiga harnesk - efter Sagan om Ringen-filmerna och Tudors och Spartacus och 300 och Gladiator och Elizabeth har rustning blivit mainstream. Jaha, så varför är det en så skämmig grej då? Kanske är det det att vi är lärda att inte gå loss på det mest uppenbara, och det porriga med plåt är ju bara så basic att det blir pinsamt.
Tyvärr är nördar ofta missanpassade, inte bara socialt utan även fysiskt. MÖPar (Militärt Över-intresserade Personer, gärna uniformsfreaks) är alltid de tjockaste i gänget, uselt rustade att klara sig igenom en fyscheck. Bilringbrynja är mer regel än undantag (men så är de också sjukt osmickrande, tvärtemot vad man kan tro). De individer i samhället som klär sig i rustning idag är sällan de som är bäst lämpade för det. Alla kan inte vara Henry Cavill (se ovan).

Men så nån gång ibland blir det bra. Och då står man där med fingret i truten och klurar på om man vill ha, eller om man vill vara? För mig är det en inre strid som aldrig riktigt går över. Det är därför Valter finns, mitt hosklädda alter ego som sköter fajtingen åt mig. Flickan själv hänger sig istället åt prinsessfasoner och går runt i sina klänningar. Vem sa att man inte kunde få allt?

Vissa människor är finare i stash, andra i mundana nutidskläder. Det är lite av en chock efter eventen när man får syn på den snygga killen som man spanat på i flera dagar, när han plötsligt kommer släntrande i nån jävla Bauhaustichört och armypants, och man bara näääääh, för det var ju inge fint. Eller när man plötsligt inser att den där tomten där borta som brukar vara så het i sina uppviksjeans ser ut som en jättebäbis med vuxenblöja i sina oversize-brokor. Värst är det naturligtvis att inse att man själv ser ut som en svullen tant i sina historiska kläder - jag som brukar känna mig så fin i mina nutida MatrixLibrarian-paltor.


Jag tror att plåtkåthet är mer utbrett än folk vill medge, och att mörkertalet bland svennebefolkningen är stort. Jäms med förtjusningen för mröulkiga exoskelett av bilplåt löper flät- och dokfetischen, den osunda förtjusningen för hårkringlor och talibanhanddukar som killarna i gejmet brukar fostra under ytan. Jag glömmer aldrig hur min föredetta (som var en av dem som introducerade mig till hobbyn på allvar) drog efter andan på ett konstigt sätt när jag hade nålat den fula handduken på huvudet och klev ut på vardagsrumsmattan. U sicko, tänkte jag och längtade efter mitt hår, som jag behöver för att inte se ut som det oheliga kärleksbarn Humpty Dumpty skulle kunna ha avlat med Rikissa-tanten i Arnfilmerna. Jag tror att samtliga av killarna i gejmet drömmer mer om vita särkar och prinsessor i nöd än de vill medge. De kanske tycker att det är hett att behöva bläddra som i en psalmbok bland alla kjolarna för att komma åt inkråmet. Hur är det egentligen ställt med kvinnosynen här? Suck... Enda skälet till att det känns okej att dölja skallen, är att killarna måste ha ett ännu löjligare huvudplagg - babymössa i linne. Ska en förnedras, ska alla.


Jaha, några handfasta råd efter konstaterandet att materialsport handlar om att ragga? Ett utstuderat, meckigt sätt att ragga där man ofta förlorar målet ur sikte, men i alla fall? Jag skulle vilja säga att det är rätt svårt ragga i reenactmentsvängen, eftersom de flesta inte erbjuder ett genmaterial som man gärna beblandar sig med. De sociala problemen aside är det inte många som får äggstockarna att pingla, direkt. Du som vill hitta brudar i yllesvängen kan med fördel plugga smide på Sätergläntan ett par år. Det är den ultimata hårdvalutan för ändamålet. Har jag hört.

Bered dig också på att vissa saker kan vara svåra att uthärda - som t ex brokor (= vuxenblöja) och dokfrisyr (= mössfrisyr, fast värre). För dig som vill ha en något lägre medelålder på utbudet, kan jag varmt rekommendera vikingeri, där alla är några och tjugo, relativt obekymrade om historiska källor och där alla brudar har röda dreads och ring i näsan. Om det är din grej så är det bara att skaffa en hjälm med horn och sätta kurs på Foteviken. Best of luck!

***


Heard the notion "hot metal"? Sure you have, if you're into the reenactment business. For the less fortunate, I present this quick walkthrough, so that you'll realize once and for all what sickos the stash wankers really are. And understand what is probably one of the main triggers behind the entire hobby.

It's like this: I'm thinking more and more now, it's a sex thing. Now you go Euuuuh, and claw for a ShamePillow which isn't there. You might as well, since you're thinking of pimply SCAites, self-appointed, beer-swollen "noble"-"men" with LARPy synthetic outfits and badly corseted potato elves in crushed velvet. "Whaddafuck is a potato elf?" you hiss, looking up from the ShamePillow. Well, I say, potato elves are the kind of elves constantly, unfalteringly played by the least elf-like LARPers in the group, those who have not already opted to be some sort of "forest spirits" which allows them to wear bikinis decorated with plastic plants.

But we're not talking LARP. We're talking reenactment. And within reenactment, METAL. IS. HOT. Should you still be doubting this, just look at the amounts of cash people spend on armour. It doesn't come any cheaper today than it did back then, and I know people who have spent the equivalent of a car on stuff they wear for a few days each summer. Says a thing or two about what that metal shell does for your self-esteem.

Let's just admit that wearing shiny stuff IS kinda hot, and not just among reenactors any more. After these last ten years of fantasy within pop culture, the retarded Conan fans are not the only ones who dig shoulder plates, vambraces and chunky breastplates - after Lord of the Rings, Tudors, Spartacus, 300, Gladiator and Elizabeth, armour has become mainstream. So how come we're all sort of ashamed of liking it? Maybe because we're taught to go for the less obvious, and because the kink of steel is so basic that it's flat out embarrasing.

Unfortunately, nerds are often inept in many ways, socially as well as physically. OMFs (Overzealous Militaria Fans, uniform freaks especially) are always the fattest of the bunch, poorly prepared for any physical challenge. Mail-clad lovehandles are a rule rather than an exception (but you have to admit that mail is singularly unforgiving, contrary to popular belief). Those who wear armour today are rarely the ones best suited for it. We cannot all be Henry Cavill (above).

But sometimes, just sometimes, it turns out really well. And you're standing there, drooling a bit, obsessing about whether you'd rather have or be. This is an inner struggle of mine which never seems to be settled. That's why I have Valter, my hose-clad alter ego who does all my fighting for me. The girl itself indulges in princessy stuff and skips about in dresses. Who says you can't have it all?

Some people look better in their kit, and others in their mundane everyday clothes. It's a bit of a shock after an event, when you spot that handsome devil you've been ogling for days, and all of a sudden he's sauntering by in some fucking Bauhaus t-shirt and army pants, and you just go naaaaah, 'cause that's no fun. Or when you realize that that dude over there who is usually so damn hot in his turned up DePalmas looks like a giant baby wearing his oversized breeches like adult diapers. The worst part is when you come to the conclusion that you yourself looks like some bloated crone in your retro gear. And I usually feel so pretty in my Matrix Librarian outfit!


I think the metal fetish is more widespread than people like to admit, and that the hidden statistics are just as bad among non-nerds. Alongside the love for mröulky exo skeletons made from sheet metal runs the braid- and wimple fetish, the unhealthy obsession with plaited pretzels and taliban towels which the guys of the game foster underneath the surface. I'll never forget how my ex-boyfriend (who was one of those who introduced me to reenactment in the first place) caught a ragged breath in his throat when I had pinned that first ugly cloth to my head and stepped out in plain view on the livingroom carpet.

U sicko, I thought, and longed for my hair, which I desperately need to avoid looking like the unholy lovechild of Humpty Dumpty and Rikissa the Abbess from the Arn movies. I think all of the guys in the field dream more about white gowns and damsels in distress than they would like to admit. Maybe they think it's kinda hot to have to leaf through all those skirts like the sheets of a hymnal to get to the hymen. Maybe they need to seriously revise their take on gender as a social construct. Sigh... The only reason I feel comfortable covering my head, is that the guys have to wear something even more pathetic - the linen coif. Humiliate one, humiliate all.


Well then, some sturdy advice after the conclusion that stash wanking is all about getting laid? A complicated, hopeless way of achieving it, where more often than not you lose sight of your goal, but nevertheless? I'd say foraging in the reenactment field is pretty tricky, since most of the people you will meet have a gene pool that you won't want to mix with. Social issues aside, people who make the ovaries tingle are few and far between. If you wish to get girls with a thing for wool, make sure to acquire some blacksmith skills, preferably from Sätergläntan's residential college. It's the ultimate chick magnet. Or so I've heard.

Also, prepare for some nasties that may be hard to endure - such as breeches (= adult diapers) and post-wimple hair (like beanie hair, only worse). If you prefer a slightly younger crowd, I can recommend Viking reenactment. Everyone who's into that are twentysomethings, more or less ignorant of historical sources, and all the girls have red dreads and nose piercings. If you feel this is your thing, just get yourself a helmet with horns and aim for Foteviken! Best of luck!

12 kommentarer:

  1. Hehe! Så skönt att du kan visa en metadimension av det här tramset! Och din beskrivning av vikingabrudar är så träffsäker att jag nästan trillar omkull!

    Och ja. De flesta brudar gör sig allra bäst i dok, gärna med haklin! En kille som vi båda känner bekände att han böev grymt besviken på ett hångel han hade eftersom hon var "ful" utan dok :D

    SvaraRadera
  2. dok nej. Flätor ja. Ju mer avancerade dess bättre. /mäster

    SvaraRadera
  3. Mäster, you perv. Ni är alla sjuka! Hör ni det! Sjuka!! :D

    SvaraRadera
  4. Haha härligt skrivet som vanligt :D Men alla vikingatjejer har röda dreads och nosring säger du? Wowza, nu blir jag sugen på att sy ihop ett sådant där överrepresenterat Rus-kit med fluffig luva och hoppa på första bästa långskepp med destination söderled :P

    SvaraRadera
  5. Patrik Eriksson23 augusti 2010 14:25

    Som en Sca:it som tidigare väldigt mycket fallit in under kategorin "Potatisalv" så måste jag säga att det här var det bästa jag läst på länge! =)

    Och plåt är väldigt hett! det besvias ju väldigt enkelt av den här bilden
    http://lh3.ggpht.com/_FDU2omWqFEM/SvUrLv_fNxI/AAAAAAAABmo/rhKU4auUec4/IMG_5483.jpg

    /Keiserberg/Patrik/Potatisalven

    SvaraRadera
  6. Potatisalven. Jag skrattar ihjäl mig!

    SvaraRadera
  7. HaHa!Det bästa jag läst på länge! Själv tycker jag dock att jag gör mig ganska så snygg i dok, men skippar helst flätorna för då måste jag ju fixa håret...

    SvaraRadera
  8. I'll comment in Änglish if you don't mind; that's what your translation is for, ain't it?

    A very fascinating piece, and mostly o so true. I like your sharp observation and likewise sharp tongue, no pen, err no, keyboard!
    Wanting or wearing armour probably IS a sex-thing, and if it's not, it's a compensation for either the total lack of it, or the lack of appeal to it. Although I myself am also in it for the joy of killing.
    I very much enjoyed reading this, and shall hope you'll stay as witty in all your writings. I'm sure you will.

    Laurens

    SvaraRadera
  9. muhahahaha potatisalver! Aj lavv jo! Fattar du det?!

    förresten tycker jag också att det är snykkt med dok och haklin. sjukt men sant. inte så att jag tänder på det precis men det är ju så neat! och så kan man ju helt legitimt skita i att tvätta håret och ändå vara snygg med dok!

    SvaraRadera
  10. Potatisalver, är det en nära släkting till Caféalver. De verkar vara av samma rondör men trivas i unkna miljöer så som Ofvandahls i Uppsala och görna kä sig i svart med cromdetaljer. Är det nått åt det hållet?

    SvaraRadera
  11. Ja, ganska exakt faktiskt. :D Du känner igen dem på deras dåliga hy, bristande sociala kompetens och försmak för att bära lajvkläder i vardagliga sammanhang.

    SvaraRadera
  12. Dokfetisch :D känner igen det från min gamla livetid.
    Som tidvis 1800-talsreenacter säger jag bara, BAHYTT!!
    Ta på dig en bahytt sen är det bara att, "Springa längs klipporna och se ut som man letar efter Mr Darcy."

    SvaraRadera