söndag 22 augusti 2010

Moses metare och de randiga benen

När vi var små och fortfarande satt och häckade framför teven när det var barnprogram (!) vilket fanimej inte hände ofta på den tiden, körde de ibland balettversionen av Beatrix Potters sagor, där bland annat Moses metare figurerade. (Se videon. Den är sex minuter lång, och du har väl ett attention span som håller för det, hoppas jag? Gud vet vad de gick på för något när de producerade det här.) Moses, eller Jeremy Fisher som han egentligen heter, var min favorit - kanske för att han med sina hopp och skutt på ett slående akkurat vis kanaliserade hur jag själv kände mig ibland.

Men mest var det nog de randiga benen. Jag avundades Moses hans stiliga tajts, faktum är att jag misstänker att han är ansvarig för mina många års okynnesshoppande av randiga gothstrumpbyxor på Shock och Hot Topic. När reenactmentfasen i mitt liv avlöste gothfasen efter en tids stilmässigt vakuum, följde de randiga benen med. Ett par avsnitt av Deadwood hjälpte till att hålla lågan brinnande.


De flesta av mina nålbindningsprojekt har varit strumpor hittills. Och eftersom jag alltid måste förstöra allt genom att gå till överdrift, är mitt största projekt också strumpor. Eller rättare, hosor. I dagsläget är de inte riktigt höga nog för att jag ska kunna fästa dem i ett par brokor, men om några tröstlösa varv till så. Garnet är min vanliga käpphäst, svenskullen från Grunnebo Garn. Det är egentligen för tunt för ett så stort projekt kan man tycka, men vafan, tig och handarbeta, kona, säger jag till mig själv!



Här är färgåtergivningen bättre, och på undersidan av sulorna ser man hur de olika färgerna är "påkopplade". Det är inte ett dugg meckigt att använda flera färger, även om jag inte gjort fler än tre hittills, snarare underlättar det när man ska räkna varv. Bara starta en ny tråd mitt på ett gammalt varv och du har plötsligt två spiraler som klättar på varandra, istället för en. Piece of cake!

Och det slog mig just att man inte alls behöver "vrida" arbeten för att slippa ifrån rundbindningen - man kan ju bara starta ett nytt varv utan att avsluta det gamla för att få en platt fyrkant eller whatever som resultat...och kanske klippa rent kanterna sen, för att inte få för korta sidstycken? Back to the lab.

En sak är i allafall klar. Jag kommer aldrig, aldrig att ha på mig de här i fält, eller gå omkring i dem. De måste skyddas från entropin så länge det går, jag får väl ligga som grodan och saxa med benen på min halmmadrass utan att någonsin resa på mig. Medeltida stayups? Jäääävligt kosher. Eller inte.

***

Jeremy Fisher and the striped legs

When we were kids, and still watched children's shows on tv (and they were few and far between in those days), we could sometimes catch the ballet version of the Beatrix Potter tales, with Jeremy Fisher and the other animals. (Come on, watch the clip. It's just six minutes, which in no way can be too much for your faltering attention span. God knows what they were on when they made this.) Jeremy Fisher, or Moses Metare as he is called in Swedish, was my favourite - maybe because his skipping and jumping illustrated my own mood so neatly.

But mostly it must have been the striped legs. I envied Jeremy's awesome tights, fact is I suspect him of being responsible for my many years of shopping goth panty hose from Shock and Hot Topic, against better judgment. When the reenactment phase in my life finally overshadowed the goth phase (with a certain latency in between), the striped legs transcended onto a new scene. A couple of Deadwood episodes kept the flame burning.


The majority of my needle-binding projects so far have been socks. And since I always ruin everything by taking it to excess, my largest project happens to be socks, too. Or rather, hose. Right now they are not high enough to be tied to my breeches, but a few more desperate rounds, and I'll be there! The yarn is my usual unkillable darling, Svenskull from Grunnebo Garn. It's a bit thin for such a huge project, but wtf, be silent and keep working, bitch, I tell myself.



The colours show best in the second picture, as well as the beginning of the separate stripes on the soles. Using multiple colours is a treat, and not tricky at all, even though I haven't used more than three so far. It's actually easier to work with more than one colour when you're counting rows. Just start with a new colour on top of an old row, somewhere in the middle, and you've got two spirals climbing each other instead of just one climbing itself. Piece of cake!

I just realised there's no need to turn your piece to avoid working in the round - all you have to do is start a new row without finishing or connecting the old one, and you'd get a flat square or whatever as your result... Maybe trim the edges later, to avoid shortened sides? Back to the lab.

One thing is clear, though. I will never, ever wear these on campaign, or even walk in them. They must be shielded from entropy for as long as I can, I'll have to lie like the frog and wave my legs on my straw mattress without ever getting up. Medieval stayups? Daaaaaaamn kosher. Or not.

2 kommentarer:

  1. Åh jäklar vad tufft. :) Bra jobbat där! Jag ser fram emot att se dig ligga så i tältet!

    SvaraRadera
  2. Fina fina! Och Jeremy Fisher är fan min favorit också! Jag blev helt sjukt besviken när essvete slutade visa Beatrixpotter dan före julafton för några år sen..jeremy och onda ugglan rular!

    SvaraRadera