måndag 28 juni 2010

Look, it spinns

Kom hit din dumma lilla jävla fågel...nej, jag ska inte slå dig...

Efter mycket stön och morr har jag nu fått tummen ur och lärt mig att spinna med slända. Tack Kerstin! Åtminstone har jag fattat hur man gör, men det blir en knölig, knorvig flottsträng som resultat, inte alls det jämna fluffiga mysgarn jag sett framför mig. Eh. Gissar att det är träna träna träna som gäller, men när ska jag hinna det är det tänkt?

När vi var små satt vi och kardade vilt i spisrummet på museet där mamma jobbade. Vad det skulle vara bra för var lite oklart, det var "nåt man gjorde förr" och dessutom lite lagom våldsamt, plus att man rev sig på kardorna så att man fick smaka på lite forntida lidande = hårt. Däremot verkade det inte fullt så jääääävla äckligt som att tugga hudar eller äta ögon, två andra saker som min pedagogiska etnologmorsa berättade om. "Sucks att leva på stenåldern" tänkte jag skadeglatt och kardade vidare.

I dagsläget har jag fyra Icakassar med okardad ull som hänger på en stång i vår lyckligtvis ganska torra och fräscha källare. "Se upp med okardad ull, det kan börja krypa i den" sa Maria, och jag hoppas att hon har fel för en gångs skull, jag kommer att bli traumatiserad för livet om jag kör ner händerna i fluffet och får upp ett krälande skredsilver. Exakt hur jag ska lyckas spinna slut allt det här är det ingen som vet. När jag tog med påsarna på tåget från Lisas mamma i Norrland kändes det så bra, "nu har jag så jag klarar mig" tänkte jag och sneglade ömt på Ikeapåsen där det stack upp diverse halmstrån och små fårlortar. Mwah! Nu är jag mest lite stressad över de där larverna som bara blir fler och fler i min fantasi, och jag vågar knappt kolla i det "stora förrådet", det som inte har legat uppe i lägenheten.

Väntar med spänning på sländorna som Alex gjort till mig, men om jag känner mig själv rätt så kommer jag att ha lärt mig med den slända jag har, och så kommer alla andra att kännas fel. Återkommer om dessa härjningar, stand by så länge.

***

Come here, you stupid little fucking bird...nah, I won't hit you...

After a lot of moaning and complaining, I have finally dislocated my thumb from my more interesting parts, and learned how to use a spindle. Thanks Kerstin! At least I got the hang of it, but the result is a bulky, scrunchy string of lard, not the even, fluffy yarn I pictured. Eh. I guess the word is practise, practise, practise, but when am I supposed to find the time for that, huh?

When we were kids, we would sit and comb wool in the fireplace room at the museum where my mother works. What good it did was a bit unclear, it was something you did "in the olden days" and sufficiently violent to boot, and if you were lucky the sharp combs tore your hands and gave you a taste of medieval suffering = tough. On the bright side, it didn't seem quite as naaasty as chewing skins or eating eyes, two other things my pedagogical ethnologist of a mother told us about. "Sucks to live in the stone age" I thought with cheerful spite, and combed away.

Today I have four paper bags of uncombed wool hanging from a beam in our - fortunately - rather dry and decent basement. "You have to be careful with uncombed wool, it might hold some creepy-crawlies" Maria said, and I hope for once that she is wrong, I'll be traumatised forever if I cram my hands into the fluff and grab a squirming nest of bugs. Exactly how I will finish spinning all that wool, nobody knows for certain. When I brought it back home on the train from Lisa's mother in Norrland it felt so good, "I have enough to last for a while now" I thought, fondly eyeing the IKEA bag where straw and random sheep droppings poked out at me. Mwah! Now, I'm mostly anxious about those bugs which multiply so fast in my imagination, and I'm a bit scared to check out the "big stash", the amount which has not been kept in my apartment.

I'm eagerly waiting for the spindles Alex has made for me, but if I know myself (and I do) I will have learned with the one I have by then, and any other will feel wrong somehow. I'll get back to you on this, stand by for now.

1 kommentar:

  1. view your blog I get a since of the 1600 I wished you guys could bring your exhibition here to Oakland Ca

    SvaraRadera